josefin

Vissa dagar saknar jag dig så sjukt mycket, medans jag på en gång får tillbaka bilden av hur du egentligen var. Men trots allt det, saknar jag dig, eller iallafall så som det var mellan oss. På ett sätt mådde jag som bäst då, och det kan ingen ändra på, vad som än har hänt seda dess, gör inte att jag glömmer bort det. Inte det minsta. Jag minns varje dag hur det var då, och hur jag mådde. Jag mådde bra, jag var glad då. Jag är glad nu med, men på ett annat sätt. Det finns ingen som betyder på samma sätt som du gjorde för mig då, och ingen kommer heller att göra det, för ingen är som du. Det finns endast ett exemplar av dig, och ibland känner jag verkligen att jag vill ha dig vid min sida igen, precis som det var då. Nu är allt annorlunda, och det kommer troligtvs inte bli som det var förr. Kanske är det bäst